Så underbart härligt att börja varje dag med rehab! Eller inte. En aning tråkigt är det allt, men viktigt. Ska snart på och göra den för tredje gången idag. Som jag längtar tills jag bara får sitta på en cykel och svettas lite!!!!!!!

Annars har det varit lugnt idag, sov till 10 för en gångs skull och sen har vi bara varit ute i stugan och fixat lite och sedan ätit middag hos svärföräldrarna, husmanskost is the shit!

Man får en hel del olika reaktioner från människor som man berättar för att man har dragit av sitt främre korsband. Personer som precis som jag lever för fotbollen eller känner mig väldigt väl, där kan jag verkligen känna deras medlidande, ett par av de personerna finns på jobbet bland annat, och det är guld värt. De finns där och tjatar på mig att jag måste använda mina kryckor och ser verkligen efter mig. Andra tänker, ett främre korsband, jaja, det gör väl inget liksom. Men för mig gör det ju det. Och när folk svarar" Men aj vad synd det är om dig" då vet jag inte riktigt vad jag ska svara. Jag Hmm:ar lite och ja jo det är ju synd om mig, men DU har ingen som helst aning om vad detta betyder för mig.

Det är få personer jag orkar berätta hela situationen för, ofta blir det bara " Jag har skadat mitt knä." Eller som mest ett "Jag har dragit av mitt främre korsband."

Imorgon får jag träffa alla mina fina tjejer i laget igen, som jag längtar efter dom!

Ibland kan jag inte riktigt fatta att jag inte ska få spela fotboll på väldigt länge. Jag har ju på ett sätt varit med om det tidigare, inflammationen jag fick i min ljumske hindrade mig från att spela fotboll i 2 år. Men då kunde jag iaf göra andra saker, jag kunde cykla, jag kunde springa rakt fram, jag kunde styrketräna och jag kunde få känna lite gemenskap. Inte alls som nu när jag går runt antingen med mitt feta knäskydd eller mina kryckor.

"Don't let anyone ever make you feel like you don't deserve what you want."

Xoxo,

Elin #21