Jag läste precis kära Jokkis blogg, och jag får väl också dra till med ett inlägg!

Vad ska man säga om året som gått då? Ja, det har varit ett väldigt bra år! Året började i USA, där jag kom ännu närmare mina fina tjejer, och jag har nog aldrig varit ute och dansat och festat så mycket som i våras! Tyvärr gick jag upp 10 kg under mina första två terminer och i kombination med att mina benhinnor inte ville som jag ville så när jag kom hem i maj vägde jag hela 81.5 kg.. Jag har aldrig i hela mitt liv gått upp så mycket i vikt förrän jag kom till USA, när jag åkte dit vägde jag 71-71.5 kg, det var muskler jag hade lagt på mig efter försäsongen förra året..

Sen kom sommaren, och vilken sommar det skulle bli! Dansgalan kom, och jag kände mig inte riktigt bekväm i migsjälv, jag som alltid gick i korta klänningar och höga klackar till Dansgalan kom nu i jeans och ett luftigt linne som kunde dölja magen... Jag har aldrig riktigt brytt mig om hur jag ser ut, men jag trivdes verkligen inte med hur jag såg ut och hur jag kände mig! Sakta började förvandlingen! Jag började att jobba på Apoteket Fasanen och fick många nya fina vänner och jag fick äntligen se hur det ska se ut på en riktig arbetsplats, till skillnad från Hydro då alltså..

På Dansgalan träffade jag en kille som jag inte alls hade väntat mig uppmärksamhet från... Några veckor senare hade jag fallit pladask för den killen som nu är min fina pojkvän, Andreas. Redan från början gjorde jag klart för honom att jag skulle åka till USA i vilket fall som helst, oavsett vad som hände.. Dumt kanske många säger, men så en kväll under ett strömavbrott hade vi det där samtalet, och vi besämde oss för att köra ett långdistansförhållande!

Så kom då dagen det var dags att åka tillbaka till staterna, och så jobbigt det var att säga hejdå till Andreas, och även farmor! Dom två var de jobbigaste att säga hejdå till.. det skulle ju gå 4 ½ månad innan jag såg någon av dom igen i verkligheten.. Men så bestämde sig min fina man för att komma och hälsa på mig i 12 dagar i oktober! Wonderful!

Terminen i USA blev inte alls som jag tänkt mig, fotbollsmässigt iaf.  1 ½ vecka in på preseason började mina benhinnor krångla.. det slutade med att jag fick vila i 3 veckor, göra magnetröntgen, vanlig röntgen, gå till 3 olika sjukgymnaster, en fot specialist för att få inläggssulor och en ben och ledspecialist! Efter jag vilat i 3 veckor började jag så smått träna, och jag fick spela mer och mer och så i den sista och viktigaste matchen fick jag äntligen starta! Jag hade inte lika bra kondis som dom andra, men jag kände att jag var på väg tillbaka till mitt forna jag på planen! Tyvärr så blev det slutet för oss för säsongen, den 19 november, och jag gick in i vila för att spara mina benhinnor, som hade börjat göra ont igen..

På det personliga planet hade jag en kanontermin! Jag har kommit ännu närmre mina fina vänner i USA, alla fina flickor från Sverige.. Jag tog beslutet att åka hem för gott, att inte åka tillbaka efter julen, och det jag kommer sakna mest av allt med att inte vara där är de fina vännerna jag fått! Den sista tiden umgicks vi varenda vaken stund och bara njöt av varandras sällskap!

Jag har fått så bra vänner för livet, och det är som Jokki skriver lite skillnad på vännerna man får där borta och på vännerna man har här hemma. I West Palm så träffas vi varenda dag, tränar tillsammans, pluggar tillsammans, festar tillsammans, och lever tillsammans! Man komomer om möjligt ännu närmare varandra genom att leva så, och samtidigt som man är nära med sina vänner här hemma också, så träffas man inte alls på samma sätt som vi gör där borta!

Jag har då aldrig uppskattat Sverige heller så mycket som jag gjort efter denna tiden! Men nu är jag hemma, och ska påbörja byggnaden av ett eget liv här hemma, det ska jobbas och det ska sökas utbildning och det ska spelas fotboll!

Det får bli allt för denna gången, nu ska jag hoppa in i duschen och sen så sakteligen börja göra mig iordning! Jag firar nyår med min fina familj och vänner och pojkvännen hemma hos min far!

Gott Nytt År alla bloggläsare!!

xoxo,

Elin