Ibland vet jag inte vart jag ska ta vägen. det känns som om jag inte hör hemma någonstans, jag känner mig så malplacerad. Jag har ingen riktigt fast punkt i mitt liv, och då menar jag verkligen fast.

Jag sover hos mamma ibland, hos pappa ibland och nu har jag sovit hos andy i över en månad, känns som om jag lever i en kappsäck ibland. Ska mitt studentrum bli det enda fasta för mig i fyra år framöver? Som inte ens är i Sverige?

Jag känner mig som en osalig ande, jag bara vandrar och vandrar. " Vandraren har ingenstans att gå". Så känns det verkligen ibland. När ska jag hitta rätt?

When will it ever be enough?

Och nu sitter jag här, och tårarna bränner bakom ögonlocken.

Jag känner mig så otillräcklig i allt jag gör och det kvittar vad jag gör så blir inte folk nöjda och stolta över mig. vad åstadkommer jag egentligen?

Och hur mycket ska man behöva prestera för att känna sig nöjd? Eller för att få känslan av att min familj och vänner är stolta över mig?

Hur länge ska jag behöva leva med min prestationsångest?

Känslan av att aldrig räcka till är dödande.

Den ligger liksom och gnager inombords och det känns inte alls bra.

och det är inte bra för mig, det vet jag, men jag vet inte vad jag ska göra för att det ska släppa?

it's tearing up my heart when.

Puss.....